Ditt låtsasspråk
ekar ännu kvar
i min hjärna
som om det vore lag
lägger tillrätta orden i min mun

Ett vitt kuvert i min hand
En narrs subjektiva bekännelse
ett testamente förseglat
En fruktansvärd smak i min mun.
Tillrättalagd.

Ett slag mot huvudet
inga tankar finns kvar.
När glöden rasar till aska
där falnar livet
Värmen trängs sakta undan
oförstående står jag kvar
med en ännu bittrare smak
Ensam kvar i kalla rum

Endast dina pulserande ord
små små önskningar
utslitna som mina jeans
som redan var igår
för dig var vi då.

Ord blir till aska,
Silvia blev änka.
Det finns sanning i allt som sägs
kanske just bara för att det blivit sagt.