Det var en tisdag…
Tisdagen den 10 april...
Låter som början på en roman…
En vindlade berättelse mellan hopp och förtvivlan.
Inte den grå dagen och regnet som faller här mot fönstret.
I stora romaner snöar det alltid.
Och ymnigt.
Här stirrar skrivbordslådornas emaljerade ögon stumt på mina fingrars rörelser.
Det kommer inga blixtar, inget dunder, inga frusna franska soldater.
Ingen sliten flagga över tundran.
Bara de svarta tomma ögonen och en möbel full av förundran.