Barnens säger förlåt.
Och sen då?

Har ni pratar om tiden som man förlorar?
Ja vi har jättemycket att göra.
Pengarna är slut säger de.
De struntar vi i.

Ni får vänta med det.
Om en vecka.
Då ringer de och bestämmer ett möte.
Då måste ni komma, det är sista varningen.
Sista chansen.

Vad det är kallt ute!
Hoppas det ger sig snart.
Det kan ju inte hålla på hur länge som helst.
Vädret slår igen sig..
Molnen kommer smygande in.
Världen krymper igen.
Trycks ned över taken.
Mildväder.
Perestrojka.

Jag har suttit med det här i två timmar nu.
Så försvinner det bara.
Borta...
Man kan ju bli galen för mindre.
Jag gör det gärna, men det är ju en principsak också, lite så.
Kan jag tycka.
Hej...

Tyst
Skåpet gnisslar fortfarande.
Hjulen på stolen, vänta!
Gå inte in,
Inte än.
Jag låser upp för dig sen.

Hon sover.
Väck henne inte!
Vaknar nog av sig själv om ett tag.
Då kan du prata med henne.
Hur länge du vill...