Kråkornas sluga i tallens topp och så din avlånga skugga.
I solens sista strålar.
Ditt långa hår, din smala hals.
Dina händer när du drar jackan intill dig.
Som en beredskap.
Ett skal.
Vi är som döende dagsländor, säger du.
Alla är vi ju det.
Döende dagsländor.
Rädda för mörkret med våra genomskinliga vingar.
Söker ljuset ända in slutet.
Som malen.
Vägrar att förstå.
Och vi ser kråkorna lyfter.