Återvänder till tomma väggar
tomma väggar som skriker tystnad över gamla våndor
återvänder till drömmar av förlorad kärlek som studerar biokemi på San Diegos stränder
som kysser dig i drömmar stryker siden mot din hals
som viskar bortvänd från gamla vänners fetma
som rycker dig ur drömmar som kastar dig i kyla och förlorad tid
återvänder till tomma plånböcker och bäst före förra veckan
stanken av uppretad myrstack i ditt kök
återvänder med visioner av änglar vid ditt öra som talar till hela världen
visioner av New York när natten faller
och ljuset sjunker i vatten under Brooklyn bridge
rökiga caféer och varje träd i Central park
som inte hör dig sucka
som bara lever utanför dig som bara lever som en målning
visioner av misslyckade drag med penseln över förra månadens tidning
av dålig prosa en vän du återser som alls inte var så som du mindes
som är en spegelbild av visioner som inte alls var så som du såg dem
som strimlar själen som ett papper
rädslan att ångra sig i luften när asfalten i slowmotion kryper närmre
och du lyfter mot månens kalla sång
visioner av Oklahoma
och dammet som din själ vill kasta upp
och dammet i världens själar som ska nå över himlens bortre gräns
över havet skummet ser ut som isberg och isbergen är skum
heliga oceaner av isberg som drömmer
natten är helig i mörkblått djup
visioner av för många drinkar i kall airconditionluft
10,000 meter över Spanien
den gör din näsas väggar kala men strupen brinner
av kärlek som åter vågar glömma sina händer
visioner av tillfredsställelse som äter upp sin svans
som inte stannar vid Arbetsförmedlingens portar
som är vårflod av det du inte förut såg
som aldrig stannar
som bara rinner rinner rinner rinner rinner
rakt genom alla tomma väggar
bort från alla tysta skrik
skrikande så världen darrar skakar

återvänder ensam i ensamhet du läser dikter högt för väggen
cigarettrök ringlar döda visioner i tomma väggars luft