nedför vägen
en strid ström av människor
själv tittar jag ut genom
dubbla fönster
havets vågor fyller mitt
dricksglas
nyfiket öppnas den blå dörren
ut till
något
där
någon ropar mitt namn
människorna når havet
jag vacklar ut i ingenting
röda mattor
rullas ut
något eller någon
håller om mig
några barn springer förbi
samtidigt som telefonen ringer
röster i luftens
märkliga transportsystem
jag vill skriva ett brev
men post lådorna har tagit slut
människorna har vänt bort från havet
husens mörka fasader ramlar in i världen
människorna försvinner
när en mur reser sig inför mina ögon
en mur från förr
en mur att känna igen
någon eller något hjälper mig
tillbaka
till mitt rum med dubbla fönster.