att inte veta, veta vad som runt hörnet väntar är så spännande. livets spontana bemötande som får en att stanna upp i ruset och urskilja dess minsta men ändå vitala beståndsdelar. att inte få vara förberedd för detta bemötande kan tyckas skrämmande och det är det. att med ögonbindel treva sig fram i nattmörker är läskigt men samtidigt så spännande.

om man redan framtiden vet lever man i konstant förberedelse inför livets fantastiska överraskningar som då bara blir ett grått framtida förflutet. så lev inte med ständig överblick, släpp kompassen och kom vilse i ditt inre diktatoriska kontrollfreak!