Med järnklor rev de upp min obestämdhet,
Till förutsägbara former,
Uppradade utefter deras sjuka lustar,
Dirigerade av klagoropen från deras trasiga barn.
Intill varandra låg vi i en pöl av blod,
Och våra konturer suddades ut.
Men ändå visste jag att det var Jag,
Som ägde rätten att födas i Deras ögon.
Annars kommer någon av oss att dö!