Mina känslor har fastnat i ett hav av glassplitter.

Jag blöder.

Orörlig.

Plötsligt slår jag mig loss.

Jag tvingar mig upp till ytan,

Sliter mig loss från alla ton av vassa skärvor.

Djupa sår ligger blottade.

Blodet strömmar ut.

Men jag är fri.

Hellre en sekund fri, än en evighet fastlåst.