Dina ord biter sönder mig,

då dina pupiller gömmer sig bakom tystnad i ett skyddat skal
av förträngd ondska

Liggandes under samma täcke når vi ändå inte varandra,
Våra noter stöts bort

Golvet ylar men inget skapar vi tillsammans

Naknare gör du mig när du berör mina punkter men inte ser dem

Sängen krymper men du fortsätter framåt

När du fäller ned lock fyller jag min brustna bröstkorg med bomull för att inte gå sönder nästa gång du rör vid mig

Min hud rasar ,
Men du fortsätter bara att ljuga om att knivar kan sjunga och fingrar kan klättra

Du trasslar in dig i mig
men kilometerna ökar bara i avstånd

Mina cellers visare pekar på slagen i min brustna bröstkorg du täcker sönder med något som skulle ha kallats vi

Dina kyssar tuggar sönder mig
Önskar jag vore batteridriven så jag hade något förståeligt att skylla på när jag slocknar med dig i samma säng

Linjerna står i kaos ,
rör mig för en sista gång
Rensa ut dina drag från mig för att jag kommer aldrig att kunna göra det själv

Låt mig få slå ned i ditt knä,
haverera i ditt säte
Som dina ögonvrån våldtog mig
.. tänker jag bära juveler till pupiller

Sminka sönder mitt ansikte likt det du lämnade kvar

Tänker förnya min hud med smutsiga lakan du en gång spillde kärlek på

Då kanske du nästa gång inte känner igen mig


När vi möts,

Under samma täcke igen.