Stänger dörren in och drar in, in, in, in
andetag och gör små ljud, ljud, ljud
av panik, panik, panik, panik, som ett monotont ljud av
nej, nej, nej, nej, nej, nej,
nej, nej, nej, nej,
nej, nej
och sluta, slår, slår, slår
i ansiktet, på låren, i magen, över öronen och sluta, sluta,
sluta klia över allt under huden, in under håret, i tankarna och jag vill bara
riva, riva, riva, riva loss
och låser dörren och stöter ut luft mellan nersmulade tänder och vaggar mig
fram
och tillbaka,
fram, fram,
och tillbaka,
fram, fram, fram
och tillbaka,
fram, fram, fram, fram
och tillbaka i mina egna ruttna armar
och huden lossnar
i stora stinkande stycken.