Jag går in och ut genom mina dörrar och hatar när alla går i bitar och hur världen rövknullar de som redan ligger i högar på marken och jag vill bara pussla ihop oss igen men jag vet att vi aldrig var hela och jag når inte hela vägen in från min egna jävla hög och jag går in och ut genom deras dörrar och händerna jag får tag i är för tunga och jag kan trycka mina egna mot deras huvuden och kyssa varje centimeter av ansiktena men det där bakom ögonen som är för långt, långt bort när vi låser och reglar för dom vi älskar.