Du lilla, mjuka, goda!
Närhelst jag vill
tar jag upp dej,
kör ner näsan bakom ditt öra
och andas in din tröst.

På morgonen när du tycker
att jag sovit färdigt,
kommer du till mej i sängen
och försöker krypa ner
under mitt täcke.
Eller står du bara nedanför
och låter mej veta
att du vill ha mat.

Du vill gärna ha sällskap,
så du finns alltid i närheten.
Kommer det någon
ska du vara först med att hälsa.
Ska någon gå ut
vill du alltid följa med.
Och varför ska du alltid
ta just min fåtölj?

Ja, vad vore livet utan dej?
Men tiden går fort.
Snart är det 10 år sedan
vi hämtade dej
och du kröp in i ärmen
på jackan för att gömma dej.

Jag hoppas på minst 10 år till.
För är det något som jag inte vill
så är det att vara utan dej,
min kissemiss.