ritade linjer
snarlika ansikten
höljen i dimmor
läppar välvda av fruktkött

de döda kan dansa
ritar kartor över dina innersta rum
döper dem efter aborterade foster
kattungar
en grå himmel och ett hav av vita gravstenar
rosa läppar

jag står under ett svart paraply
i regnet som sköljer bort
allt förutom minnet av dig

i jorden ringlar det
klockor ringer
jag häver mitt bröst
under tyngden av det förgångna

kopplar dina nervtrådar
pricken som sedan länge är nedgrävd
vi var inprickade
där vi satt på det gröna gräset
om du skulle vakna nu
skulle jag vara tvungen
att begrava dig i tjälen