Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hässelby gård


Jag är på väg mot Hässelby gård


Det finns ingen klar anledning
jag vet inte vad jag förväntar mig finna där
jag letar efter min bästa vän
jag bara letar efter en del av mig själv

Jag går av tunnelbanan och glömmer att tänka på avståndet
jag har inte varit här på minst 10 år och jag
vet inte om jag vet var du bor

Jag vet inte vad som har fört mig hit
jag har inget telefonnummer jag har ingen adress

Jag sluter ögonen och går längs vägen vi brukade cykla
där vi brukade ramla
där vi först använde Harry Potter mantlarna min mamma sytt åt oss

Jag vet inte vilket nummer det är
på huset
jag brukade alltid ta fel
alltid alltid alltid tog jag fel när vi var barn
men jag tror att jag är rätt
jag känner igen mig

Jag andas in luften och tänker på hur det var att vara barn
när du och jag var barn och vi lekte precis här
så mycket vet jag
det var precis här
så det måste vara här du bor

Genom portens glas ser jag efter namntavlan
första dörren till höger
ditt namn är inte där

nästa port, första dörren till höger
ditt namn är inte där

nästa port...
inte där

Den enda residensen jag hittar är familjen taklucka

Så går jag bakom huset och minnen attackerar mig
den lekplatsen
den gungan
som min lillebror var för liten för men han ville så gärna ändå
för han såg att vi var lyckliga på den
så lyckliga som bara barn kan vara

Här cyklade vi vidare till stranden där vi badade och kastade oss djupt djupt ner efter snäckor

Ingen hade det som jag och jag kände ingen som hade det som du
När vi var små så var det verkligen du och jag mot världen

Så vet jag
att det var precis här du bodde
där mamma brukade parkera sin bil
där vi sprang ut och rullade ner för backar

och jag går upp i trappen
din gamla skylt om varning för katter satt kvar
men ditt namn gjorde inte det

Vi har inte setts på säkert 10 år men jag vet att jag blev besviken
jag vet att jag släppte ögonvatten när jag såg att du inte längre fanns kvar

En man som kanske en gång var din granne
kommer ut och frågar mig vad jag söker

Jo jag söker efter en barndomsvän
någon som brukade höra mina hemligheter och den enda person
vars hemligheter jag fortfarande minns och har så djupt djupt fastlåsta inom mig jag söker efter en kamrat som fått en tatuering på min rygg en alldeles egen, som kommer att vara med mig till den dag jag dör, men jag säger bara

Jag söker en mor och en dotter som brukade bo här men de är nog borta

Så sätter jag mig på ett rostigt torkställ som vi kunde klättra i när vi var barn
jag vet inte var du tagit vägen och jag vet inte vad jag gör här
jag önskar att vi fortfarande vore små
att jag kunde berätta för dig hur allt gick fel och vad som faktiskt gick rätt

att du kunde göra detsamma för mig

När vi fortfarande hade, när det fortfarande fanns tid

Så beger jag mig tillbaka
och tänker att jag aldrig kommer att sätta min fot på det här stället igen
i Hässelby gård
där jag inte känner någon och det inte längre känner inte mig




Fri vers av Citrusblomma
Läst 359 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-04-24 20:44



Bookmark and Share


  fillatelli
Den här var en mycket fin skriven sak om nostalgi, förhoppning och om att gammal kärlek aldrig rostar.
drömmar och hopp, vänner försvinner och om sin egen resa.

Gillas mycket!
2012-04-24
  > Nästa text
< Föregående

Citrusblomma
Citrusblomma