Oroa dig inte

jag är här,

och fast jag inte förstår allt du säger

så finner sig en känsla av lugn.

Koffeinet gör att allt bultar lite hårdare.

Blodet strömmar snabbare

men inte av sorg. Inte av ilska.

Nej, den försvann i den sista cigg jag fimpade

med dig.

Dyk upp med jämna mellanrum

så vet jag att du lever.

Men var inte orolig.

Det här är bara vår ungdoms vardag, snart bara ett par minnen.

Och jag är tacksam

för att den här gången inte skrapat hjärtat så hårt.

Jag är fri från ärr.

Fri från dig.