Jag får träningsvärk så här direkt efteråt.
Ja efter en timme eller två.
Av gammal vana antar jag.
Och vidskepelse.
Fåfänga kanske.
För jag vill inte bli gammal.
Men inte överdriva det heller.
Inte springa Stockholm Marathon.
Men kanske spela fotboll.
Då och då.
Ja det drömmer jag om.

Att jag spelar fotboll och att Albert Camus står i mål.
I Algeriets gamla dräkt, den gröna och vita.
Utan handskar, i långa byxor och en sliten keps mot solen.
Spottar han i händerna och försöker få mig att skjuta lågt.
Nere i hans vänstra hörn.