Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Långsamt



Jag svävar
tyger av guldbrunt
bär min kropp,

långsamt.

I det språkomfamnande
ljudet
växer mina insikter.

Människor på språng
stannar upp i
den rullande trappans brant.

Detaljrikt,
begrundande.

Varje trappstegs
avsikt.

Långsamt,

når vi plattformen
söder, öster, norr, syd,
drivkrafter,
vanor.

Långsamt,

svävar
det i väg,

det vi höll fast.

Det guldbruna tyget
ger efter,

långsamt








Fri vers av Peter Boström
Läst 157 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-04-27 20:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Peter Boström