När vågorna vaggade min kropp till söms.
Jag tänker.. Är det över nu?
Går jag sönder om du inte finns kvar?
Mitt hjärta talade till dig, och jag fick en kyss till svar.
För några sekunders eufori.

På ditt initiativ.
Var jag ditt tidsfördriv?
Eller var nästa steg bara ett lite för stort kliv?
Jag går under för att du inte verkar veta vad kärlek är.
För du har aldrig lärt känna den så som den ska vara.
Extraordinär.

Efter den kyssen flyttar jag tillbaka till dem grävda groparnas mörker.
Jag bevarar dem sekunderna jag fick med dig, för nära mig.
Där våran väg tog slut och jag släppte din hand.
Orden ekar i mig och nu har jag ont. Tårarna är nu det ända jag har.

För du är mitt allt och så kommer det vara nu.
Tills jag reser mig igen.
Men nu har mitt hjärta talat och du förblir min ängel.