Tick..

Tack..

Tick..

Tack..

Tiden tickar tillbaka tomma tankar.
För mig iväg från solens skimrande strålar
och leder mig in i mörkrets dalgångar.

Tick...

Tack..

Tick..

Tack för mig!
Det hade varit helt okej, att få trivas i min förklädnad.
Den jag klär mig i när idet kallar.
När frosten hugger tag i själen och du inte kan göra annat än acceptera.
Du dras med dem ilande vindarna och väntar med tidens tickande på att
få känna värmen med hjärtat.

Tick..

Tack..

Tick..

Tack..

Jag väntar på att få slå ut tillsammans med den första tussilagon.
Jag väntar på våren med självförakt.