Här är skogens skuggor reflekterade i moder jords förunderliga spegelbild.

Här är himlens droppar harmoniska.

Här hör jag tystnadens förunderliga eko och vaknar till liv med vindens omfamningar.

Här skådar jag en silhuett som är hänförande nostalgisk... som i sagan och den rör sig fridfullt mellan dimmans väggar.

Här lutar sig björkarna beskyddande och tallarna formar skepnaden av ett bekant anlete från forna skrifter.

Här känner jag berget i mörkrets djupa hjärta.

Här tänker jag på sanningen som slår mig på käften och leder mig ner på jorden om igen.

Här är jag ett med allvarets tidlösa kraft.

Dripp

Dropp

Dripp

Dropp

Sakta syns jag inte längre. Jag smälter in i mörkrets dimmiga ögon.
Men, Jag hittar ut och går min väg.