Du målade din ryggtavla så poetiskt vackert
att det jag mindes från den

Var orden " Jag älskar dig", lika vackert målade
som mitt svartrandiga ansikte
där tårar hade förlöst moln i mina ögon

I saknaden av dina hjärteslag
undrar jag om du hade planerat mina

Du var aldrig så vacker
Som när du schemalagde dina steg i mig
Utan fotspår

Som en dröm
i ett levande tillstånd
var det jag som var sann


Ack den som sa
Att man inte kan dö i en dröm

Visst älskade jag dig bara mer
När dina läppar slöts mot ett annat ansikte

Blev gravid utan tillväxt

Och, visst vad det skönt
Att se dig knulla andras hål
Skillnaden var bara geografisk
För nu var det inte jag som var försökskanin

Utan mästaren på att vara det
Bakom din rygg


I självfall.