tankarna snubblar

de lägger krokben för varann

det fungerar inte

jag är i konstant krig med mig själv

det börjar bli kostsamt

jag är en krigsveteran på gränsen

jag är martin sheen i apocalypse

jag är inte mig själv

och snart känner jag inte igen min spegelbild

blir jag osynlig då?



min kropp är märkt av skadorna

jag går sönder

faller i bitar

över det kalla badrumsgolvet

ljudet ekar fortfarande innanför min pannben

det lämnar mig inte



jag känner allt

och världen är så stor

den bränner mot min hud

mot mina hjärnceller

alla smärtsamma detaljer



ett stort spindelnät

och jag fastnar varje gång

om jag bara kunde acceptera