Dagbok: fortsättning, upprepning
OCH HAVET INOM
jag dricker
kvällens sista droppe
och från ett fönster ser jag regnet
som faller
och människor utanför
i min mobil väntar
alla samtal
i mitt hjärta
alla känslor
dagarna flyter sömnlöst ihop
tusentals färger och intryck
en ström som rinner
nedför
min strupe
mellan mina fingrar
över min kropp
och nätterna
korta ögonblick av tystnad
som fyller mina lungor
och jag tänker
har jag inte förbrukat
mina ensamma andetag
snart
rösterna i telefonen
brusar som snäckskal
likt havet mot örat
jag drunknar i deras tröst
de andas försiktigt mot fönstret, de viskande snöflingorna
ett av få tecken på att tiden rör sig och vinden - en melodi
långsamt utdraget viner
skriker
efter vår
en önsketanke
det är inte bara jag som saknar oss
men det var inte jag som valde ensamheten
så jag skriver ett par ord
ett par ord
men inga löften
det finns bara så mycket man kan göra
för att glömma
och ju fler gränser jag passerar
desto fler regler finner jag
att bryta
och det händer
att jag tar mina händer
och drar sakta över min hud
jag låtsas att det är dina händer
varje gång det händer
nästan varje kväll
och jag ser
ditt ansikte
i varje ansikte
jag ser
och mitt hjärta
under händer under hud under kött
under revben under allt underbart
fyller mig och mina tomrum
håller kvar dig
inom mig
för det som skapar dig krossar dig
som fyller dig tömmer dig
det undgår vissa - kryper på andra
det väntar för alltid
på oss alla
mantrat på repeat i mitt huvud
det väntar för alltid
på oss alla