Varför känner jag mig som illa urvriden trasa som använts i ett allmän toalett?

Jag vet att jag gör nytta men lukten av mig själv får det att vända sig i magen, önskan att vomera är stark trots att det är tidigt på dagen!

Erfarenheten säger mig att den kommer att bli starkare! Svår att stoppa, som tidvatten eller drogjagande knarkare!

Mitt enda motgift är att sänka blicken och försöka accelerera! På med mössa, i med lurar och bara forcera!

Reflekter över hur känslan kan skilja sig från dag till dag så kopiöst! Håller mig undan, surar, samlar energi, intalar mig själv att det inte är meningslöst!

Brukar få kritik för den jag är, tjatig, tröttsam och bedrövlig! Jag replikerar med " du kan lämna mig, det kan inte jag" vila från mig själv är synnerligen behövlig, detta säger jag inte för att vara hövlig!

Hårt arbete skall ta mig upp ur gropen, när jag åter står på toppen kommer du att bli sjukt snopen!