Någon berättade för mig att ännu en god människa gått bort
och om den sorg hon kände och försöker lära sig leva med ...
Då kom dessa funderingar fram igen ...<
När livets tråd klipps av ...
... och dess kropp
läggs i en grav
själen stannar kvar
för att ta farväl
av alla och envar
innan den ger sig av
på den fortsatta färden
vidare genom ändligheten
via evigheten mot oändligheten
Förutsatt att
det ej finns någonting
speciellt som får den
att bestämma sig för
att stanna kvar ...
I gränslandets
tidslösa dimension
ställs vi inför ett val
som kan leda till flera val
Ett val är huruvida vi
är färdiga eller ej
med det liv vi levt
men nu är på väg att lämna
Är vi färdiga
väljer vi att lämna livet
och den kropp som
vi varit förbundna med
Finns det någon eller några
vi ej vill lämna kvar
stannar vi och vakar över dem
för en kortare eller längre tid
innan vi tar slutligt farväl
Om vi funnit den vi
genom evigheten
sökt finna,
vilken själsligen
är för oss ämnad
och som vi sökt finna
sedan den tid vår själ
första gången fick liv ...
Då stannar vi kvar
och delar vår älskades liv
i och omkring deras kropp
Skänker dem vår styrka och energi
gör allt vi kan för att bistå dem
med hälsa och mening i deras
kvarvarande liv ...
... Intill dess att deras
liv till ända är
då vi möter dem i gränslandet
för att hjälpa dem över och vidare
tillsammans med vår själ
inför den fortsatta färden
vidare genom ändligheten
via evigheten mot oändligheten
Den övertygelse jag när
är att vår själ återvänder
efter en tid till en ny kropp
för ännu ett jordeliv
För att få fler erfarenheter
och för att skapa nya små själar
intill dess att den funnit
den älskade själ för vilken
den är ämnad
att fortsätta vidare mot oändligheten ...
Att själen fortsätter sin resa
och inte dör med vår kropp
hyser jag intet som helst tvivel om
eftersom jag varit bortom gränslandet
och återvänt igen
inte blott en eller två gånger
utan minst tre ...
Men även för att jag förlorat någon
jag hållit oändligt kär
och fått erfara och ännu erfar
att hon är kvar hos mig här ...
Det är en trygg känsla för mig
som gör att döden på intet vis
skrämmer mig ...
... bortsett från att jag inte vill
lämna vare sig mina barn
eller livet jag lever än ...
Är inte klar på något sätt!
Vill leva länge till här och nu
och få möta någon att älska
och bli älskad av i detta livet ...
... och jag vet att min bortgångna
kärleks själ också detta för mig vill ...
och att hon gör allt hon kan för att hjälpa till ...
Nej, jag är inte knäpp eller religiös på något sätt och vis ...
- Vilar blott mina sinnen i dessa tankar och den övertygelse
det liv jag levt skänkt mig ...