Spännande framställning av duet! Även jaget blir ju en hel liten trupp.

Liknelsen med den delade vårdnaden om kroppen är ett verkligt konststycke i sig,

Den här stretar åt två tydliga håll : BORT och NÄRA

Dras med i din iakttagelse, det ser verkligen underligt ut!

Ur en takmålad jesusgestalts memoarer?

Rullar in erotiskt flera gånger... mot spegelstranden. Påminner mig lite om Leonard Cohens Suzanne.

Minsann, den gamla dödsbilden borde va död vid det här laget... Du som behärskar det här med "döden" - vilken skepnad ska vi ersätta honom (förlåt, henne, hon den svarta) med??

Tja, den Husserl som visar sig i din medvetna upplevelse är fenomenologiskt sett den riktige.

Javisst, så kan det kännas när "det" kommer ut i ljuset... Och kanske är det mer verkligt då - att "det" inte alls är så förbjudet som samvetskvalen sökte göra det...?

Och märklig känsla att ta trappan upp istället för ner när man tar adjö...

Seriens numrering borde jag verkligen ha fattat! Tilltalar min idévärld med oändlighet efter det magiska sjutalet, och sedan börja om igen fram till dubbel oändlighet...

Och slutknorren har väl aldrig hänt?!