Ett steg närmare misslyckandet
tog ett steg förbi   höll vi ännu andan
     pressad mot
den vässade pennan i mellangärdet

Formerna av kroppar:
som tåg av utklädda skuggor bara
rör sig omgärdade
     av väggar av ljus
är en geometri

alla cirklar är pupiller är
urtavlor är glas
     alla uppraspade sår är
timvisare suturnålar är liv

det står något intorkat urdrucket tömt
som sjuder sig
     nedsmält rakt in i kärnan
bytte jag alla möbler mot diabas

jag vänder mig om gång på gång
den står kvar
trär jag en tunn svart tråd
     rakt genom jorden
genom sprickorna, skrevorna

några kattstatyer
     fler än en, färre än fem
ligger intakta,
dolda under flygsand
     i tre miljoner år
glimmande omötta ögon
slipar sig till välde av eld