Jag lever ett avslaget liv
kryddat med borderlinedramatik
tvåsamheten har varit konstant
men inte mannen

Allt jag borde blir inte av
och allt jag inte borde
råkar visst bli - gång på gång

Jag lever ett allt för ensamt liv
trots den konstanta tvåsamheten
långt från städers brus
men inte i skogens lockande trygghet

Jag längtar både hem och bort
också idag
Har kanske aldrig riktigt hittat dit -
hem - inte än

Jag har flyttat så många gånger
att jag inte längre kan räkna
husen jag bott i
Har inte bara bytt hus
utan liv och stad...
och män

Jag är ännu väldigt tacksam, men inte nöjd
Jag älskar, men det tycks aldrig räcka
jag kommer med för mycket på mitt släp

Livet har varit långt
och jag trodde på riktigt
att jag var vuxen...
ett tag
Nu vill jag bara vara liten
i någons famn

Mitt barn har växt ifrån mej
och ingen stannar kvar för alltid
och jag -
vänjer mej aldrig

Jag är svår,
men är familjens diplomat
jag är trasig,
men tar hand om andra -
än dom som förtjänar det

Jag älskar
jag kan kärlek
och älskar,
men hatet är lika intensivt
ibland

Jag har varit älskad
det tvivlar jag inte på
men har alltid varit
den där tjejen som bet
på de hårda karamellerna
för att jag ville känna all smak på
en gång

Det smakar bättre så,
men karamellen tar slut så fort
det gör kärleken också
när man vill ha allt på en gång

Jag lever ett liv
likt en film som var spännande
till en början
men blev för lång
i en lägenhet jag allt för sällan lämnar
om inte för att gå ut med hunden

himmel och helvete passerar
utanför fönstret
och under min hud

Jag har gjort allt
och ingenting

Jag lever i en dimma
där allt inte alltid är så verkligt
men distans till verkligheten
och "de andra"
gör mej också trygg

Jag lever mitt liv på högberget
som inte är mycket
till berg
och det var inte heller denna gång
ett val, men jag vill inte längre dö
jag bara funderar ibland på när det ska börja -

livet