ut igenom universum


så att hjärtat kommer i kläm i den oändliga dörrspringan
mellan mig och omvärlden


vill ha din glugg
innanför mina tänder


hur djupt in i solen du än förirrar dig


ville mitt lavahav aldrig förbrinna,
blott genom halvkvinnans sköte förrinna


tills att trollkarlen rest hennes skärvor till dans
och vi skrattar av sol som om regnbågen fanns


för att inte självdistansen skulle smälta bort i publikhavets vansinnigt vällande lava


häller närmre nu


ur askan med en salig
smak av prinsessa på läpparna


virvel av saliv, hårslingor, hudflikar och tidevarv. Snart var både han och hon helt och hållet försvunna


hur skillnaden mellan framåt och bakåt skulle bli


irrar med sikte på jordburen skuta
där orglars orgasmslingor aldrig vill sluta