du skulle någonsin aldrig mer känna igen dig
om du fick se hur fantasin bespeglar mig nu


det är här som vi står
och dansar med dina minnen inne i linneskåpet


som ett ofantligt hotell med alla tider i
mellan rummen som byts ut med solskenet


hennes andedräkt hade suttit inuti byrån under alla dessa år
och kröp nu ut


kan du äntligen ta dig till nästa spegel, öppna
nästa bok nu


Här var slutet redan inom räckhåll. Evinnerligheten ekade i var och varannan solblinkning.


Filmscenen rörde sig åter närmare början, där som mysteriet aldrig blev någonting annat än ett mysterium


nu inväntade älvan sin redan förbiflugna gryning


naturligtvis var den mörklila - det såg ju den som kunde se! Den lilla systern bankade pappan i huvudet med sin akvarellask.


shining through your old brown shoes
across every new revolution in universe


igenom. Sedan var sången som försvunnen. Bara en vibrerande spegel stod ensam kvar, någonstans i ett ofantligt hus.


hon drömmer tills vi möts hur
jag aldrig slutar drömma