Det fordras mer än blott två ögon för att betrakta ögon på det häringa kusligt lillgamla viset...


Ja, du verkar i varje fall inte ha någon somhelst blockering mellan de bägge hjärnhalvorna :-) Ett superlogiskt kaos! En vidöppen inramning!


Intressant och sant att man kan bli blind av såväl mörker som sol!! Övergången ljusnivåerna emellan, passagen in eller ut ur grottan - harmonin mellan strängarna - är det svåra att hantera.


Gud, så himla hemskt egentligen!


Och näst sista raden är så levande god den också, fastän den närapå snavar på sig själv...


Herre Jävlar, här har du fått med såväl svarthumor som naivpirr som psykologiskt upplyftande process...


De fyra sista raderna rymmer den mest suggestiva sammansmältningen mellan fräckt initiativ och storsint ömhet som jag läst på ett bra tag...


Spännande försöka föreställa sig vem hon o du kan vara. Jag tror du:et är en mor och hon ett nyfött barn. Bra att det blir "ni" i mitten!


Verkligt storslagen fantasi! Att tryggt få sitta kvar i sin/din föreställning utan att behöva binda sig vid en enda plats, person eller tid - bara många möjligheter "på en gång"... Precis en sån resa som jag alltid har varit på jakt efter :-)


Javisst, nu har det börjat rinna så ymnigt tragikomiskt så nästan varenda detalj känns befogad! Men vill fortfarande ha nåt mer självförhöjande efter slut-men:et...


Komplexa paralleller som vanligt! Tycks emellertid som om den sistnämnda förändringen mycket väl kan vara en direkt reaktion på den förstnämnda förändringen?!


Och så saknar jag att du satte in en provisorisk sten istället för hjärta i andra versionen. Tredje varianten vinner på alla varven runt jorden som bara leder till tomma skärmen.