Åter har jag det förfarit
denna dunkla Deja vu

Framtiden har redan varit
och min morgondag är nu

Vad jag ser i kaffesumpen
och i karlavagnens sju

Att vårt öde liksom slumpen
mina tvenne söner nu

Som en liten solregns strimma
utav stark telepati

lättar ovisshetens dimma
och gör sikten klar och fri

Hindrar alla olycksfallen
se Fortuna dansar fritt

I den skimrande kristallen
livets spektra går i vitt