Tredje raden ur varje dikt eller novell, bland sådana från juni-juli 2009. Blir minst lika sammanhängande?! (i somliga fall har jag plockat ut näst-näst-sista raden istället för näst-näst-första).
Tredje Raden ur mina Redan Skrivna (Remix 3)
öppnar sig dörrar som du aldrig såg inifrån
mitt i rummet står hennes kropp
med en alltför rymlig frihet
den svarta kaninen har fastnat mellan två solstrålar
med läpparna dolda i handen
irrar alltjämt men gör så leende
inifrån kroppens frånvaro
och fastän inget scengolv längre fanns, stod hon fortfarande upp
De hade installerat skådespelare i vissa av ramarna
stod sagan i sitt fönster
ute på gatan projiceras tredubbelt hennes skräckfilm
en fönsterglugg åt gången skymtar skallarna upp
vännerna som du aldrig träffar, bara sänder skriverier till
stannar. Du drömmer det de mumlar
Now we dream we're playing in the same movie
av ett annat medvetande
Redan efter en kvart är du uppe på kupolerna och leker demonisk gudom
är ju du när du var riktigt gammal
hieroglyf i ena handen, ett insvept cyborgbröst i den andra, och tre minneskort
ett barn står på trampolintrappan och tror
Vem som bor i templet har vi aldrig förstått. Vi har blott fått se hennes ögon
rymmer två månar
under takvalvets målande strålar hägrar
universums mitt. Här var slutet redan inom räckhåll.
Eller om torntrappan försvinner ner bland jordens rotsystem...
Nu närmar sig resan, så du måste bestämma dig vilken stad
kravlar sig spindelprinsen fram
i ökensanden - inser du inte att du måste resa kroppen före
så han mixtrade in trasselsuddet
since we love to never get it solved
Det enda som filmscenen visste var att hon utspelade sig
och frihetens solsken framför
omgärdar poesin. Tornet ser visserligen inte högt ut härutifrån
gungar ni på varsin trapets, svingar er allt högre
i jakt på din sönderrivna lindansardräkt
ensam kvar på scenen. Förlamad av yrsel satt den 39-åriga flickan
men det STÖRSTA måste vara att hyra in oss i en FILM
instoppad i en bland alla de andra böckerna
undrar då och då. Utanför pratar duggregnet med björkarna.
Du satt hemma i ditt fyrtorn och skrev mail till halva världen
mötte varenda vän som du aldrig möter. De kom flygande
när du ljudlöst borrar din mittersta, nyss utvuxna vinge
byggde vi ett nytt tempel, utanpå det gamla
Torget låg exakt lika
Husen var runda, fontäner i rad
en efter annan klättrar vi ut ur fotografiet
träffar rätt sekund strax
solen befinner sig på flera lämpliga ställen
som växer ihop. Våra ögon är de soliga molnen bakom fontänen