Bra relation, målad i två levande gestalter och däremellan filosofi


Att "tom" står som enda ensamma ord; det är sånt som får dikten att flöda parallellt med sig själv


Skön att följa, nästan som en trollformel... ...bara halvt känner man igen ingredienserna, fast tycker sig ändå förstå kardemumman


Genommysig, naturlig liten egendomlighet - på gränsen till inget märkvärdigt alls


Läckert sprängfylld med vardagliga fenomen mitt i djupaste känsloreflektion... Man kan nog läsa denhär hur många gånger somhelst, och ändå bara nästan begripa sammanhanget.


Härligt att kunna läsa hur många gånger somhelst, och bara nästan förstå hur det hänger ihop...?! Så förmodligen är den en äkta paradox.


Det man observerar har ju en tendens att ändra karaktär medan man gör det. Likadant med bra dikter, som dina! Fast de försvinner inte bort... blott roterar. Ska undersöka denna senare igen och se om du har kommit fram...


Och om jag kommenterade
skulle jag bli tyst på nytt


Man hamnar verkligen "utifrån" av din poesi (utanför kroppen (eller utanför allt känt, som man samtidigt kommer närmare))


Kusligt finurlig comeback! Känns mer kul än mörk. Pat. kommer o lämnar som hon behagar, som nån sorts stålmormor.


Kul o konkret o t o m lite skrämmande! Krokodorisk!


Intrikatare än nånsin smälter du samman nutiden med sagan, såväl till innehåll som språkdräkt. Oberört tuggummi-tuggande tonfall blandat med berörande gråtnära dramatik!!