I tystnaden formas
bilder från förr.
Minnen genom
tankarna ila.
Intrycken knackar
på drömmarnas dörr,
när jag lagt min kropp
till att vila.

En bit i taget
lägger jag pusslet
utifrån dagen
som gått.
Alla de händelser
som jag har sett,
flätas samman
i stort och i smått.

Bilderna fladdrar
och bildar en saga.
Bleknar sen bort
och försvinner.
Minnen som kvarstår
är ganska vaga.
Aldrig till slutet
jag hinner.

Hur drömmar blir till
ja, det är en gåta.
Jag kan inget annat
än undra.
De kommer ju ändå,
så dumt det kan låta,
innan jag räknat
till hundra.