Intressant hur betraktaren är helt osynlig i texten...


Spännande självbetraktelse! Allt som inte finns, finns i högsta grad. Särskilt när det har så levande observationsförmåga...


Sådan klassisk uppfinningsrikedom! Lagarna för den här världens funktion känns spännande halvgripbara, medan psykologin är roligt förutsägbar.


"...evighetens tre sista minuter" (redan där har jag fått en hel dikt)


Javisst, det är nervöst när vi inte riktigt går ihop. Ändå är det asymmetrin som får universum att fortsätta sträva.......


Fin form, där radantalet förskjuts en smula, men andemeningen tycks ha sin dramatiska tyngpunkt i mitten!


Javisst, om sjunde raden visar sig vara sann skulle man nog njuta ännu mer än man redan gör av de sex föregående raderna...


Raffinerat hur du väver in det existentiellt brännande ämnet i ett spionnät med alla sociala in- o utlöpare... Börjar likna en genuin droghandel-story eller grunden till en juridisk evighetsserie.


Ännu en av dina hisnande komplexa självklarheter!


Jamenvisst, det här är ju så originellt så man dånhisnar!! Dessutom gör du en hel dos ursprungliga sagoarketyper relativt perfekt rättvisa.


Likt ett högtsvävande snusförnuft - oändlighetens bägge poler...


Du får bytet att verka tveklöst verkligt. O musiken inom som gör det smått omöjligt att se fiender i andra, den borde kunna användas hur positivt somhelst!?!


Härligt med ett lyckligt men ändå inte helt OK slut!