Fingrar rör sig, talar tyst om sorgen
Blicken på gatan som möter min, talar högt om sorgen
Om minnet att bli lämnad
Med ett barn
Från sitt andra jag

Tillsammans sitter vi, varma i varandras närhet
Och vi talar om ensamheten
Om bitterhetens mur som vi målar tillsammans, en rödbrun
Kletig sak
Som vi alla föder
Ur vår oförlösta sorg, och klagan
Det är så

mycket framför mitt bröst, så lätt att glömma vem man är

När det finns andra toner att spela på, i glädjens virvlande lätthet
Styrkan som fylle kroppen innifrån och ut
Lyckans och hälsans hjärtslag som vilar som dunungar i mitt hjärta

Det är så lätt att bara glömma,inte hinna, inte orka eller våga dansa med smärtan
Våga ligga med det som gör ont
Och inte rusa till nästa