... du mig förför
för första gången
till bakgrundssången
i midsommartid
en kväll som denna
då du får mig
att känna en fullkomligt
stilla vild och rofyllt
underbar själslig frid

Det du får mig känna
i mina drömmar
genom hela min
kropp och själ
obevekligt strömmar

Någonting jag tror
att även du har känt
din kropp och själ
genomströmma
när du så ock
första gången mig förfört
i dina drömmar
till bakgrundsmusik
en kväll som denna
i stilla vild och rofyllt
underbar midsommartid

För var midsommarnatt
jag genomleva får
genom alla de år
som komma lika fort
som de sin väg 
sedan går

det är min tro
och tillika
fasta övertygelse att
vi en stilla vild
och rofyllt underbar
midsommarnatt
varandra äntligen
verkligen möta får

Min stilla undran dock är
om vi när vi väl 
möts i verkligheten
varthän denna verklighet
nu kan tänkas vara
eller faktiskt är
och varandra känner igen

- Kommer vi då
att kunna skilja på
det vi av varandra 
i våra drömmar
genom alla år
har fått
och det vi nu 
varandra ger
när vi äntligen
mot varandra
på riktigt ler?

Eller blir det kanske som så
att eftersom vi
båda samma drömmar drömt
genom alla år
vi nu kan finna lugn och ro
och blott njuta
midsommarnatten
tillsammans
i älskogens underbara bo

Då vi genom vår 
inre övertygelse
och absoluta fasta tro
känner igen
den känsla
vilken oss båda
genomströmmar
så som en bekräftelse
för att allt vi önskar
i våra allra hemligaste drömmar
är någonting 
som om vi det verkligen vill
en midsommarkväll
som denna 

någon gång i livet
verklighet kan bli till

Men ikväll får jag 
fortsätta drömma
om dig i mina 
trängtande längtande
envist återkommande
midsommardrömmar

ty så här långt
in på kvällen
har jag ännu ej
den dig som
är ämnad för mig
ens sett till ...

Men natten är
ännu ung och skir
så har du vägarna förbi
är du innerligt välkommen

så får vi se hur det blir ...