Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vill inte lägga handen om mun när jag skriker




Vaknar halv sju och höftrullar fram morgonens glitter mot fönsterbläckets mattsvartnad och efter kaffet, när jag sagt hej då till mitt barn och ha det så bra i skolan idag, vill jag se dig kliva ur sängen och ta dig om dina nakna axlar och dra lite i dina trosor och jag ska suga in din doft, in i min hjärna mitt bröst mitt kön och låta tungan smaka av din mun och sedan klä av mig och gå till sängs igen och lägga en hand mot din mage och ligga sked och sakta tränga in i dig, men du finns inte.

Vet inte vad jag ska göra istället för det enda jag vill och för det enda jag behöver, vet inte vad jag ska göra och vet att ingen kan hjälpa mig nu, med det här, för vill inte stänga av och jag vill, vill, vill vara människa




Fri vers av Per Teofilusson
Läst 556 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2012-06-24 20:42



Bookmark and Share


    ej medlem längre
dra en tarzan vetja, de hjälper för stunden, ungefär som att skriva di här småtextera
2012-06-28

  Annie b'larsson VIP
Livet kan vara en sån kamp...det pendlar fram och tillbaka...står och väger...
Den sista, långa meningen, lämnar ett särskilt avtryck.
2012-06-25

  Gunnar Hilén VIP
åt den som vill skall varda givet...så tror jag...smärtsamt att vänta i stilltje och tomhet men dock en tidsfråga...
2012-06-25

    ej medlem längre
jag säger som jag sagt tidigare: vore du min far skulle jag vörda och hedra dig.

du är min vän: jag gör detsamma, men kanske i andra ordalag.

detta skär som Billie's ögon i slutet av hennes allt och du vet vad det betyder.
2012-06-25

  Yrre VIP
Berör, tycker om flytet och det outalade mellan orden.
2012-06-25

    livspoesi
smärtsamt vackert!
2012-06-24

  Katinka VIP
Mycket bra. Det känns att läsa.
2012-06-24

  kerstin skriver VIP
så ont att läsa och så mänskligt och så mycket jag oxå vill vara människa när jag läser
2012-06-24
  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson