Blåklockor på långa strån, ensamma vrider de sig i vinden från sjön där de står och bockar och niger i en miljö av grova rötter, självfallande träd, öar av blåbärsris, grankottar. De finns där tills de inte längre finns, då finns där något annat. På sjön ett raster av silver, som ett indiskt täcke, snart ligger ytan blank i dimman från öarna. Vid mina fötter en sädesärla som lär sig flyga: det ser ut som den springer på den platta stigen med vingarna bakom kroppen, som en avmagrad och vansinnig präst. Den lyckas, uppvindarna rycker iväg den. Om tjugofem år är jag död, om jag får leva, magcancern kan sedan en tid ha byggt bo i mig, jag kan få en allomfattande stroke, hjärtinfarkt, bli överkörd av ett rattfyllo, få ett grand mal och ramla framför ett tåg, bli rånad på en tjuga och i uppståndelsen eller av rädsla falla olyckligt med huvudet mot en trottoarkant.

Om två decennier har mitt barn sedan en lång tid redan flyttat hemifrån och vuxit upp. Han har troligen inget intresse av att varje dag tvångsmässigt studera börstabeller. Det är rimligt att gissa att hans destruktivitet är av det milda slaget, så tillvida att han har grundlagt ett tillräckligt förstånd för att omge sig med nära relationer - sådana som alstrar ömhet och uppriktighet; som inte alltid definierar sig som ett "vi" i sällskap med andra, som inte allt som oftast tar det som självklart att prata på om avancerad matlagning, heminredning och som tar sig den självklara rätten att påstå saker om hans midjemått. Jag kan bara hoppas att han inte alltid nödvändigtvis - men ibland - fylls av oresonligt förakt i mötet med aningslösa butiksexpediter; då de helt utan ironi, för honom, försöker motivera diverse medlemskort. Som vore de nyttiga och meningsfulla och kloka och förståndiga att välja. Jag skulle i min grav vrida mig i förvåning och ledsenhet om det kom till min kännedom att han ägnade sina semestrar åt att med alkoholens hjälp krafsa fram lik i garderoben. Troligen har han älskat, kanske är han pappa. Säkert är han friare än sin padre. Blåklockor på långa strån, ensamma vrider de sig i vinden