Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till en dotter





När jag på natten vaknar upp och gråter,
när jag känner enorm vanmakt inom mig,
sträcker jag bara ut armen för att få känna dig
tar din hand i min och bara vet.


Vet i mitt hjärta att du är en av få som kan rädda mig.
vi skall slåss mot svavel och eld,
få oss tillbaka i trygghet igen.
kravlös är din kärlek
Vill du veta en hemlis min älskade lilla vän
Jag skulle med lätthet i döden gå för dig

Ditt liv ger mig styrka.




Fri vers av NågonAnnans
Läst 223 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2012-07-08 22:59



Bookmark and Share


  Chawa VIP
Gripande...mycket fint.
2012-07-14

    ej medlem längre
Blir djupt berörd, har stått med en kniv mot strupen för att rädda min dotter. Vi överlevde och har stor glädje av livet och varandra.
2012-07-14

  ResenärGenomLivet VIP
Så ljuvliga ord...man blir berörd.
2012-07-14

  Lars Hedlin
En mycket gripande text som känns igen ...eftersom jag har varit med om liknande situationer...
2012-07-14

  Peter Stjerngrim VIP
När jag måste som allra sämst under cancerbehandlingen 2008, frågade min son mig om det kanske vore bättre om han inte bodde så mycket hos mig då det kanske var alldeles för jobbigt för mig när jag inte mådde bra ...
Då tog jag honom i mitt knä och tittade honom i ögonen och sa med synnerligen allvarlig röst
- Älskling, vare sig du eller din syster är någonsin i vägen för mig - Ni är orsaken till att jag överlever och har en chans att få bli frisk igen!
Då kramade han om mig och jag kände hur han slappnade av.
Han var med mig 90 procent av tiden under hela min cancerbehandling och vägrade att vika från min sida innan de sa att cancern var helt borta ...
Bara vetskapen om hur mycket jag betyder för mina barn och insikten om hur mycket de betyder för mig och hur mycket jag älskar dem, har fått mig att klara det omöjligaste av det allra mest omöjliga - inte bara en gång utan flera gånger under åren som gått ...
Minst två gånger har jag återvänt från andra sidan för deras skull, och minst lika många gånger har deras närvaro i mitt liv förhindrat att jag hamnat bortom gränslandet ...
Tror att det därför vi är skapta för att leva tillsammans med någon vi älskar och att våra barn förstärker grunden för vår vilja att leva . Men så är det även med vänner och andra närståenden vi älskar och håller av - Att känna sig behövd av och inkluderad i en gemenskap är det som ger livet verklig mening och innehåll!
Förutan detta spelar liksom inte speciellt mycket överhuvudtaget någon roll ...
2012-07-08

    ej medlem längre
Den allra vackraste av kärlekar....
2012-07-08
  > Nästa text
< Föregående

NågonAnnans
NågonAnnans