... är den dag 
de allra flesta tror
är dagen där den
asoluta oturen 
blir som allra mest stor ...

För mig är det
en lyckodag
utöver det vanliga

men så är jag ju ej
heller så där alldeles
som de allra flesta
är och brukar vara

Kanske det är därför
jag trots allt 
ännu tror på
och älskar livet
men också mänskligheten
på det stora hela
om än jag undantar
vissa begränsade delar

Kärleken är det
jag allra minst borde
fortsätta våga tro på
Likväl är det min tro
på just kärleken
som skänker mig
hopp och livsenergi

och som får mig
att ej någonsin 
sluta tro på
att jag en dag
åter kommer
att få möta
den dig
som är
ämnad för mig 

och att du och jag
kommer att bli 
älskande färdkamrater
under resten av resan
genom våra liv ...