Med hjärtat i halsgropen går hon med bestämda steg mot huset
Huset där minnena ligger som ett tungt täcke kring knuten
Huset där minnena spelade en tid som var för så länge sedan nu
Tiden då både du och jag var unga
Tiden som smärtar så hårt
Hjärtat bankar hårdare när stegen så sakta närmar sig
De ekar i hennes huvud
Andetagen är oregelbundna och tunga
Paniken klamrar sig hårt om halsen på henne
Något drar henne tillbaka
Hon stannar upp
Verkligheten slår henne hårt i ansiktet
Tiden som var då är inte nu
Tårarna rinner nu sakta ned för hennes kind
Stegen styr en annan väg
Då den tidigare vägen ledde till det förflutna som inte längre går att återuppta
Det förflutna som återspeglas i flickans ögon