... har de ord
som uttalas
i skriftad form

om de ej ens
når fram till
och gör någon berörd?

Det är lite som
att tala med någon
om allt och ingenting
när du likväl
är smärtsamt medveten om
att den ej  hör någonting

Men det är väl
rätt lika med
vad vi stundom
allt för frekvent

får uppleva 
i livet som pågår 
runt omkring

Det finns så mycket mer
vi vill berätta 
om det vi ser 
och upplever 
av allt det som
händer och sker

Men när vi försöker
någons uppmärksamhet
och intresse få
är det som om
det inte finns någon
som vare sig
vill eller kan förstå

om vi ens får någon
att lyssna till
det vi är så
angelägna om
och därför vill
att de ska lyssna på

Det kan kännas lite grann
som om det enda 
någon vill lyssna till
är allt det där
vilket ej egentligen
väsentligt är

Som om allt handlar om
att säga absolut ingenting
om allting
inom stipulerade ramar
med ett fascinerande
och språkligt sett
varierande och inspirerande
flöde av ord

Ord vilka  utan större
inverkan och påverkan
på det som betyder någonting
kan spridas till en lagom krets
av konventionellt 
ointresserade
men allmänt accepterade
receptorer

Sådana som
alla talar om
och litar till
att de kan förklara
det som händer och sker
i världen runt omkring

utan att inkräkta på
och störa den verklighet
som vi alla lever och verkar i

Den verklighet
allt för många 
håller sig själva
fångna i

under merparten
av sina liv ...

Sen finns det då 
sådana som mig
och kanske också som dig

Vi som saknar konventioner
och väljer att 
inte ta hänsyn till 
vad andra lyssna till vill

utan istället såväl 
i talad som skriftat form
förmedlar det vi ser
händer och sker

oavsett ... stipulerad norm ...