Jag flyter ovanpå, kikar ner, jag ser

långt där nere en kvinna, hon ligger på knä i dyn och gråter,

tårarna renar hennes ansikte.

På sig en klänning hon brukade älska, man bara vet det.

Hon kravlar runt i sörjan, famlar, tröstlös, efter de bilder som nu ligger utspridda som en färgglad mosaik mot det mörka sugande.

Det finns ingen räddning
för dem, hon borde inse det, de kan aldrig, aldrig bli som de var det ögonblick de togs,

nu så solkiga

månsken över vass kall sand mot rygg - underbart

solglitter silar genom päronträdets grönska

rabarberpaj och generade pensionärer på vandringsled

maggropssvindel av fart och närhet

frukost i solen en stulen morgon

små små paket på fäll framför brasa

vindlande gator hand i hand mellan medeltida hus

hennes skratt mot hans gråt

hennes styrka mot hans svaghet

andetag mot andetag

alla tappade i leran då mannen, lika tvådimensionell som bilderna, helt berått,

jo faktiskt, 

knuffade henne oförberedd nedför branten

i sin iver till nästa. Han vill aldrig ha det han har fått, bara nytt, alltid annat,

för allt är guld som glimmar. Han syns rusa planlöst efter solkatt på solkatt, längre fram, utan tanke på dem
som kom ivägen. Han har redan ett skapat ett kollektiv av avlagda skadade. De är inte viktiga.
Han kan inte bättre, man kan inte begära det, bara yta inget djup,
konturlöst transparant. Som ett ryggradslöst djur från havet.
Han är förlåten.

Sant. 

Det är svårt att tycka hon är vacker. Hon ser patetisk och löjlig ut där hon ligger , försöker rädda något som enbart var värdefullt för henne och ingen annan. Hon borde lämna dem där, de är ju redan förlorade, det kan vem som helst se.
Resa sig upp och gå. Man skäms för hennes skull. Hon får skylla sig själv.

Det går inte inte tycka synd om henne. Vill säga till henne

du borde faktiskt skärpa dig,

ryck upp dig.

Och släng den där klänningen, du kommer aldrig känna sig vacker i den igen.

De tråkar ut mig, för betydelselösa, för banala.

Jag flyter vidare och glömmer dem strax som om de aldrig funnits.

Jag flyter ovanpå. Det är bra så.