Cirkeln var aldrig rund
det var en hägring av kvadrater som
lockade samspelet att tro sanningar.

Så ljum i sin smekning att orden
blev transparenta och tanken skrek
ut sin obekräftade misstanke.

Till synes helt mänsklig i sin form och ljud,
så underbar i sin doft och lockelse.
Kunde drömma mig genom dagar av regn,
somna in av skräckens oljud,
så länge jag hade dig i min blick.

Men simpelt skulle aldrig vara ett ledord.

Hindren var inte möjliga att bestiga,
kartan var aldrig ritad
och kompassen visade bara vägen bort.

Stegen kopierade sig själva och ultrarapid fick sitt ansikte som
stretade emot alla motstånd tills själen fick nog och stannade tid och rum.

Himlen kändes trång,
Universums väggar flöt ihop och bildade världar där luften
inte gick att andas.

Svår att älska,
lätt att hata.

Skulle aldrig falla för frestelsen att hata.

Därför slutar mitt motlut i oändligheten.

Att förlora är aldrig ett val
att vinna är en omöjlighet.