mitt sista blad för vinden,
en kaskad av ofödda ord som
ömmar en själ av törst,

fri i sin natur, ren i den första skörden
som hämtar smaken av beska av söta förnimmelser,

mitt sista hjärtslag i vakuum,
ett rusande tåg av puls som bryter mark av härdat motstånd,

vi kan vinna trots allt,
finna vägen ur dimbankar som lurar morgondaggen,
vi kan förlora utan tårar
och hitta en gränslös förhoppning och göra världen
till ung igen,

har dig i mitt blod,
har dig bortom beröring

låter din flyga iväg med vinden för att en gång få
möjlighet att möta dig
igen.