I en dikt är allting sant. Där får tussilagon blomma i
november och åskan slå ner på en annan planet.

Kan vara bra om det rimmar men kan också göra
detsamma. Bara rytmen går hand i hand med orden.

Ja, i en dikt är allting sant och det är tillåtet att ljuga,
ljuga litegrann. Säga att man har en katt fast man har
en hund.

Och är man lagd åt det lite morbida hållet kan man ju
säga att skorpioner och kackerlackor har invaderat
ens hem.

I många dikter är det förstås vanligare med våren.
Och med kärleksstunder och längtan efter någon som
inte kommer. Och med kloka förmaningar om att ta
vara på dagen och vara tacksam.

Det är inte så ofta det krälar av gräsliga insekter i dikter.
Dom finns förstås men på flera meters djup.