I denna värld av mediokra människokluster

alltför långa alltför tätt inpå med sina armbågar och masker till ansikten,

suddiga ovaler utan tydliga kännetecken att hålla sig till -

där glansig yta är allt

som räknas,

ville jag bara finna honom med insida större än utsidan

han med ett universum av idéer, tankar,

känslor att matcha mitt. Oändligt. Han vars hjärta pulserar för mig.

Han som vågar stå emot

mig, vågar stå rak inför alla, men ändå

i vars inre jag kan krypa in reda mig mitt bo och känna mig trygg

för alltid. Utan svek - för alltid.

Jag tänker,

jag vet det är svårt men

han måste finnas där i mängden, jag kan bara inte urskilja honom från de andra, långa, suddiga

och jag vandrar ensam bland alla.